LUNDH: Det går att förstå Rydströms frustration

Vilken otrolig inledning vi fick på allsvenskan. Hetta. Passion. Hårda tag. Intensitet. Känslor. Mindre vackert spel men kokande läktare med närmare 29 000 åskådare som gav det premiären en värdig inramning. Domaren Glenn Nyberg var verkligen ingen att vara avundsjuk på när stenhårda kapningar varvades med att spelare snurrade och förstärkte.

Djurgården gjorde nästan allt rätt när den allsvenska säsongen drog i gång. Hög press. Aggressivt. Lite elakt. Och ett tydligt spelmässigt övertag. Man dominerade matchen mot regerande mästarna Malmö FF från start över 90 minuter med tillägg. Därför var det minst sagt oväntat att det stod 0-1 på resultattavlorna när domare Nyberg blåste.

Malmös segermål kom i första halvlek efter en Taha Ali-räd till vänster med en passning till Otto Rosengren i straffområdet tog bollen en oväntad väg via Jacob Rinne och Adam Ståhl. Plötsligt stod Jens Stryger Larsen fri i andra änden av målet och den danske ytterbacken tryckte in 0-1. Fotboll är sällan varken logisk eller rättvis.

Det tog förvisso nästan 20 minuter innan Djurgården träffade målet men Daniel Stensson borde skickat in 1-0 när Adam Ståhl tryckte sig mellan två MFF-spelaren och hittade in med en cutback som med hjälp av en MFF-back gick till en fri Stensson. Fel spelare i rätt läge.

Några minuter senare kom Tokmac Nguen löpande mot Malmö-målet och från runt 30 meter drog norrmannen till. Hans häxpipa till skott vred sig över en utsträckt Ricardo Friedrich men bollen slog stenhårt i MFF-ribban. Inte där heller fick man betalt för en imponerande spelmässig dominans.

Tränare Jani Honkavaara har aviserat att Djurgården ska bli lite elakare och lite fulare under 2025. Och det är ingen tvekan om att lagets höga press kopplat med en del tuffa satsningar och tacklingar fick Malmö delvis ur balans. Underlaget hjälpte Djurgården att dominera och kontrollera matchbilden.

Bästa kvitteringsläget hade Marcus Danielson på slutet när han var ren några meter från målet men lyckades få bollen över. Det läget borde ha inneburit 1-1 och en poäng till hemmalaget. Klart att Djurgården kan hämta styrka från den starka prestationen, men det måste oroa att man inte omvandlade dominans och chanser i några mål.

Malmös försvarslinje var fantastisk genom hela matchen och spelet Pontus Jansson visar upp hade räckt till landslaget. Mittbacken var inte ensam om att slita, springa hem, blockera skott och ge allt för att freda MFF-målet. Bara firandet när Lasse Berg Johnsen löpte hem och styrde undan bollen i sista stund visade inställningen.

Offensivt hade Rydström satsat på Arnor Sigurdsson från start och det är givet att ihop med Taha Ali, Anders Christiansen och Isaac Kiese Thelin att man borde hotat mer. Men man fick inte till det och av Rydströms relationism såg vi mest bristande relationer i anfallsspelet.

Nu ska det sägas att Taha Ali kunde och borde ha fått en straff i andra halvlek. Åtminstone sett till att Ali fick en straff i cupkvartsfinalen mot Elfsborg och den var betydligt billigare än när MFF:aren blev kapad i straffområdet, men Glenn Nyberg och hans domarteam friade.

MFF-tränaren Henrik Rydström var förbannad efter slutsignalen över att Dif:s nya tränare Honkavaara sagt att Malmö har domarna med sig. Det går att förstå frustrationen hos Rydström för Malmö fick inte mycket hjälp av Glenn Nyberg. Å andra sidan satte Malmö-spelarna i system att maska på alla möjliga vis för att dra ner tempot och få Djurgården ur balans.

Malmö FF fick en stark start på den allsvenska säsongen när man försvarade sig till tre poäng borta mot Djurgården. Smart spelande av MFF som klarade av att reda ut anstormningen från hemmalaget och det måste har varit annorlunda att känna sig tillbakatryckt under så lång tid. En signal om att guldet ska himm även i höst.

*****

Brommapojkarna ska ha sålt Love Arrhov, 16, till Eintracht Frankfurt. Ännu en spelaraffär. Skrev en helgkrönika under lördagen om jakten på försäljningar och intäkter som riskerar att överskugga det som lockar med svensk fotboll. Läs den här. Klart att det går att förstå klubbar som jagar en bättre ekonomi, men för en majoritet av supportrarna gäller andra parametrar.

*****

Avtackningen av Haris Radetinac var av karaktären att man behövde ett hjärta likt riddare Kato i Mio, min Mio för att inte bli rörd. Det var vackert att se stora delar av arenan hylla 39-åringen med jubel, ramsor och ett häftigt tifo. Tolv år. Över 300 matcher. SM-guld, cupguld och Europa-spel. Inte konstigt att en rad gamla Dif-hjältar stod på två led när Radetinac tågade in med sin familj för att ta emot hyllningarna. Underbart att han fick känna av kärleken från supportrarna och han kunde inte hålla tillbaka av tårarna. Vilket går att förstå.

*****

Glenn Nyberg fick möjligtvis kritik av Henrik Rydström och en del av publiken, men domaren gjorde en stark insats. Det är inte lätt att parera trycket men erfarenheten från många matcher i Europa gjorde att han parerade det på ett strålande vis.